Risk för ännu ett sånt här onödigt, rörigt och fult inlägg nu. Men det i är mitt i natten och jag kan inte sova. Jag borde vara trött för jag har inte sovit så jättemånga timmar inatt. Dock har jag legat i sängen hela dagen idag, det kanske har något att göra med det att göra.
Låg förresten hela dagen i sängen igår också. Men då var det skillnad, för då var jag inte ensam. Och jag pratade om att jag har svårt att gråta till filmer. Men att jag har lätt att gråta till andra saker. Jag kom på efteråt att jag kan ha lätt att gråta till filmer, det beror liksom på vilket humör jag är på. När jag är sådär glad så gråter jag inte. Men oftast så gråter jag för minsta lilla sak.

Ärligt, efter idag har jag tröttnat på min säng. Jag praktiskt taget bor i min säng. Jag lägger mig här när jag kommer hem och jag gör allt här, sover, tittar på tv, använder datorn, äter, pluggar.. ja, allting typ.
Jag vill ut på äventyr igen. Men allt känns så grått, hela jag känns grå. Lika grå som himlen har varit dom senaste dagarna och det gör liksom allt mycket värre. Jag behöver solsken och färg på min vardag.

Jag vet inte varför allt känns så hopplöst. Igår var allt bra. Idag är det jobbigt och ensamt. Så jävla ensamt.