Jag förstår inte grejen med att drömma sorgliga, trasiga och deppiga drömmar. Jag drömmer att jag går runt och är så ledsen, bara gråter. Ingenting funkar som det ska, som om jag var längst nere på botten. Jag vill ju vara glad.

Det var dagarna innan jul och jag vet inte varför jag var ledsen egentligen. Bara var det och jag grät, sprang ut i kylan för att få åka hem till Fredrik men för att sedan gå hem igen för jag hade inga pengar att betala bussen med.

Det var också ett "hot" på Ica i Djurås. De hade halva priset på hela sitt sortiment. Vi satt utanför och det snackades massa om att personen där inne hade pistol. Och sen hör vi bara ett skott. Lite senare går jag och Jenny på en promenad (fast jag sa att vi inte skulle för hon behövde vila eftersom hon var DÖENDE). Iaf, så möter vi denna person som skjutit inne på Ica. Vi sätter oss i skogen (ja, vi var i Djurmo och gick) och vi rör oss inte. Hon går därifrån och Jenny säger att det är lugnt och vi är påväg att ställa oss upp. Då hörde hon oss. Det var en tjej alltså, ingen jag vet vem var. Men hon gjorde oss inte illa men satan vad rädd jag var.

Sen väntade vi mest. På att Jenny skulle dö. Så jävla äckligt hemskt. Varför drömmer jag sånt här? Jag vill inte det.