fan.
Jag vet inte vad som hände idag/ikväll. Men jag hostar jättemycket. Hela tiden. Och vet ni hur jobbigt det är? När man tillslut hostar så mycket så det gör ont i bröstet? Huvudet? Magen? Fyfan.
Jag brukade vara glad. För några veckor sen, blev förvånad över migsjälv över hur lätt allt kunde va. Men nu. Jag vet inte. Jag har fastnat i någonting. Kommit in i någon period. Orkar ingenting, vill ingenting.. Eller jo, jag vill härifrån. Bara ha kul. Men att ha kul, komma härifrån, kostar pengar. Så den tanken tynger mig nästan ännu mer. Jag orkar inte plugga, jag vill bara sova och den som får höra allt mitt tjat är Bella. Jag går runt och kallar allt och alla för fittor, slår och svär. Jag borde nästan stanna hemma imorgon känner jag. Sova, hosta upp hela magen och sen plugga.
Allt det här beror nog kanske på vädret, eller kanske som Iza säger: "Jag tror det beror på att vi får för lite sol".
du som reser mig
se mig, hör mig, känn mig.
mitt hjärtegull.
sötare än socker.
du strålar mer än solens självaste strålar.
jag vill göra allt bra. det känns konstigt att jag ska vara glad när du inte är det. jag vill att det ska vara bra jämt. bara pussa på det onda såret, så att det ska kännas mycket bättre.
jag hjärta du för alltid vetu! <3