Simon på ett café. Jag på ett café. Alexandra på ett café. Det blir sällan bättre. Man kallar det lycka.


för jag vet allt om det du läser i böcker om ensamhet. Och jag vet allt om att sitta ensam en lördagskväll fast ingen vet.


När han berättade om sin bästa spelning som var här i Borlänge. På P&L. Så blir jag så jävla glad att jag faktiskt gick dit. Fast jag hade 40 graders feber och var nära att svimma två gånger. Och jag håller med honom att det var det bästa. Jättefint :')


vi kan väl låtsas för ett tag, låtsas att det kan bli vi, att allting löser sig med tid.


Att få prata med honom är så stort på något sätt. Och det är ännu större att han faktiskt minns oss.


Jag äter hjärtan varje dag men jag får fläckar på min tröja varje dag.


Kom så tar vi sista bussen som går hem. Berätta allt du vill på sista bussen hem.


Jag har aldrig tur i spel men om jag blir kär i dig så ta det lungt med mig.




Simon är stor, fin och underbar. I mina ögon ♥