Jag sitter i min säng med Alexandras täcke över mig och har tänt ljuset som sitter i staken som farfar gjort till mig. Som han gjorde innan han dog, men jag fick den efteråt i julklapp. Jag tänker på honom och allting. Att det är ett helt år som har gått sen det hände är svårt att föreställa sig. Det gick så fort. Och jag minns hans sista dagar, när jag hälsade på honom på sjukhuset och han tog min hand och grät...