"han är den artist som alltid kommer att hålla mitt hjärta ungt, hur gammal jag än blir. Han berör precis där det är som skörast"
Var det någon som skrev om lasse lindh och jag måste säga att det är också precis så jag känner. Det är inte ofta jag efter två år fortfarande känner likadant för en artist. På två år har ingen heller kommit och tagit första platsen på mina favoriter när det gäller musik. Inte Simon, inte Håkan, inte kent även om dom är så nära, så slår dom inte Lasse. Även om jag ibland lyssnar mer på någon av dom i perioder så kommer jag alltid tillbaka till Lasse och jag tröttnar aldrig. Jag kan fortfarande rysa till när jag hör låtar som du behöver aldrig mer vara rädd, tunn och kärlekssång. Det är precis såna låtar som är helt perfekta skriva. Såna ord och texter jag också skulle vilja kunna komma på. Såna som berör. Jag kan fortfarande få flashbacks när jag hör ingen vind kan blåsa omkull oss nu, varje litet steg, du skär och radion spelar aldrig våran sång. Det är såna låtar som jag lyssade sönder men som jag fortfarande kan lyssna om och om idag. Andra låtar med andra artister som jag lyssnar sönder brukar det aldrig bli samma sak med längre. Kom kampsång och jag ska slåss i dina kvarter är låtar som jag aldrig kan stå still till, bara dansa och sjunga.

kom och slå dina trygga armar runt mig.

Är det några låtar som jag kan mest så är det hans låtar, såklart. Är det några låtar jag känner igen mig som mest i så är det hans låtar, såklart. Överlever du härnösand så överlever du allt, jag klarar mig aldrig ensam, jag vill byta liv, du kan få mig hur lätt som helst, kom k, svenska hjärtan osvosv...

Linda, 17, har hittat hatat och nu så jävlar ska det hatas för varför ska någon annan få ha det bra när inte hon kan ha det?

När jag ser Lasse live så kan mina fötter inte stå still och jag kan inte vara tyst, jag sjunger med i varje ord ungefär. Jag hoppar och jag dansar och ler. Ja, ni fattar. Ni måste fatta. Ni måste fatta att jag nästan skulle offra min högra hand för att få vara i Nyköping ikväll klockan 17. Det finns en andledning. Och jag hatar att jag måste stanna kvar i Dalarna. Jag hatar att han snart flyttar till Korea. Jag hatar att jag har sett honom fyra gånger. Jag hatar att det kanske aldrig mer någon mer gång. Men jag vet att Lasse alltid kommer finnas inom mig. Gå in på spotify och lyssna nu. <3